Att planera en valpkull

NÄSTA GENERATION!

Har man målsättningen att låta sin tik sätta en kull valpar till världen är det mycket man skall tänka på. Man måste se om tiken är av kvalitet och lämpad att gå i avel.
Har hon något att tillföra rasen och kan hon vara lämpad till att föra sina gener vidare?

Alla hundar måste inte sätta valpar till världen och alla är inte lämpliga heller att göra det. Har man väl bestämt sig att tiken skall gå i avel är nästa steg att besluta lämpligaste tidpunkten.
De flesta tikar löper normalt två gånger per år och som uppfödare väljer man den tid man själv är minst upptagen och kan ta hand om en valpkull. Att föda upp en kull valpar är ett stort engagemang för den seriöse uppfödaren som vill tikens bästa och som vill kunna lämna sina valpar till nya hem med stolthet och belåtenhet.

Val av partner

Att hitta rätt hane är något som kan ta tid så man bör starta med detta i god tid före den planerade parningen. Man börjar med att själv sätta ett mål vad man vill få för slutresultat och vad man kanske vill förbättra. Det kan vara önskemål man har om exteriör, päls, färgkombinationer eller kapacitet för arbete. Man måste titta på olika hanars stamtavlor och jämföra så att dessa stämmer överens med tiken. Man bör försöka att se vad de aktuella hanhundarna redan har lämnat med andra tikar och kanske både träffa dem och deras avkommor.
När man har gjort ett slutval kontaktar man hanhundsägaren och gör en förfrågan om hanen står till förfogande för tiken i fråga.
Om han gör det, kommer man överens om när man har önskemål att använda hanen, om tiken kan lämnas eller inte och naturligtvis hur mycket språngavgiften är och när den skall betalas.
Välj hane med förnuft! Välj inte hane för att han bor nära eller för att han är billig.

Vad är praxis?

Vid parning betalas normalt språngavgiften då tiken är färdigparad. När betalningen sker skall tikägaren erhålla ett parningsintyg där eventuella garantier även står med. En språngavgift ligger normalt på samma summa som vad en valp kostar. Istället för språngavgift kanske hanhundsägaren vill ha en valp. Som god regel är då att man kommer överens om detta innan parningen. God regel är också att hanhundsägaren har första och fritt val ur valpkullen. Man kommer naturligtvis också överens om tiken skall bo hos hanhundsägaren under parningstiden och eventuella extra kostnader som flygkostnader, bilkostnader eller foderkostnader. Har man 10-15 mil eller mindre sträcka till hanhunden är det kanske att föredra att köra sträckan ett antal gånger och ha sin hund hemma.
Praxis är att tiken kommer alltid till hanen inte tvärt om. Man ser också till att avmaska sin tik innan hon börjar löpa. Det kan också vara skäl i att se om det är dags att förnya vaccinationerna.

Parningen

När tiken börjar löpa kontaktar man hanhundsägaren direkt och meddelar detta. Variationen på parningsdag är stor och kan vara linjeburen. En del tikar är mogna för parning redan under första veckan och en del kan dröja upp på tredje veckan. Vad man kallar ”normalt” är att tikarna oftast är redo runt 12:te dygnet. Man brukar kunna säga att den dagen tiken villigt viker undan svansen då man stryker henne över länden eller ner mot låret då är det ett eller max två dygn kvar.
Skall man lämna sin tik hos hanhunden kan man mycket väl göra detta så tidigt som på åttonde till tionde löpningsdagen. Då hinner tiken att lära känna den som hon skall bo hos, hanen, rutiner och omgivningen. Tiken tar inte emot hanhunden förrän hon är mogen. Hon kommer att avfärda honom mycket bryskt om han gör försök att komma nära. När hon är mogen kommer hon att visa detta genom att uppvakta honom och inbjuda till lek. En rutinerad hanhund är oftast en gentleman och vet exakt när tiken skall paras. Parningsakten har gett många oerfarna huvudbry då många hundägare inte vet hur det hela går till. Då hanen parat tiken, sväller han och låser fast i tiken. Han vänder sig eller får hjälp med det så att han står bekvämt. I denna position, ända-mot-ända, står hundarna till dess att hanhunden sväller av. Detta kan ta 15 minuter men faktiskt upp över en hel timme. Man skall inte försöka sära på individerna utan låta naturen sköta det. Dock måste man ha paret under kontroll så att de inte sliter åt vart sitt håll utan står lugnt och stilla, annars kan det bli skador på både tik och hane. Det räcker med att man låter tiken paras vartannat dygn och oftast blir det 2 eller 3 parningar. Med detta kan man säga att tiden som tiken är villig, ligger runt en vecka.

Tikens utfodring under dräktigheten

Tikens dräktighetsperiod är 63 dygn, alltså 9 veckor. Under tikens första fyra dräktighetsveckor behöver inte kosten alls ändras. Ger man tiken en massa mat under dessa veckor så lägger hon bara på hullet vilket i sin tur kan ställa till problem under förlossningen. När dessa fyra veckor är till ända så ser man oftast tecken på att hon är i valp. Om så är fallet så måste hon nu ha mer mat så att näringen räcker till både henne själv och den valpkull hon bär på.. Beroende på kullens storlek, så kan tiken äta upp till tre eller fyra gånger mer än normalt. Med den normala kosten blir detta mycket stora mängder och den växande magen har inte plats för det allt efter dräktigheten fortskrider. Då skaffar man ett bra valpfoder och börjar fodra med detta från femte veckan. Bär tiken på en stor kull så kommer hon förmodligen att dubbla ransonen av detta foder under den tid som hon har kvar fram till valpningen. I och med att tiken ökar i omfång minskar platsen för mat i hennes mage. Då minskar man fodermängden och ökar antalet mål så att tiken kan få i sig vad hon behöver.
Ger man ”hemmamat” så måste man försäkra sig om att tiken får i sig tillräckligt med vitaminer och kalk.Idag finns flera sådana tillskott att köpa och doseringen skall vara vad förpackningen anger för dräktiga tikar.

Dräktighet och motion

Upp till och med fjärde dräktighetsveckan kan tiken leva helt normalt och motionera som den är van till. När hon börjar bli tjock tappar hon själv ner på tempot och rörligheten och det är som om hon själv bestämmer vad hon orkar med.
Det är bra att fortsätta hålla tiken i kondition men motionen skall inte vara tvångsburen. Från femte veckan bör hon inte delta i jakt eller jaktträning.Det är onödigt. Hon bör inte heller cykel-motioneras.
När tiken har två veckor kvar till valpning kommer hon med största sannolikhet att ta det extra lugnt. Då räcker det med vanlig koppelmotion i den takt som tiken själv tycker är lagom. Valpningslåda När tiken har senast en vecka kvar till valpning gör man iordning en valpningsplats. Detta för att tiken skall hinna vänja sig vid sin nya sovplats. Platsen man väljer skall vara varm och dragfri och helst inte där det är stökigt och en massa springande. Tiken kommer att behöva lugn och ro.

Valplådan skall vara rymlig men inte alltför stor. Till en Jack Russell är måtten 70 X 50 ganska lämpligt. Då har tiken och valparna gott om plats.Lådan får inte vara för stor. Lämpligt är att kanterna är omkring 15 cm, kanske att man gör framsidan borttagbar eller fällbar. Materialet måste vara vattenavisande och tvättbart. Fram till valpningen kan tiken ha sitt vanliga underlag. När värkarbetet sätter igång, är det lämpligt att byta till tidningar. Dessa är lätta att byta ut när de blir blöta och blodiga. Det gör heller inget att de går sönder när tiken sätter igång att ”bädda”. Den dräktiga tikens beteende Att tiken är dräktig märker man ganska tidigt på hennes beteende. Ofta blir hon kelen och mer tillgiven. Hon får en benägenhet att verka vara efterhängsen. Många tikar i god kondition blir inte alls nämnvärt tjocka runt magen under sin dräktighetsperiod fast de kanske bär på fem eller sex valpar.
En normalkull för Jack Russell ligger mellan tre och fem valpar. Det är inte helt ovanligt att en tik bara får två valpar men kanske lite mer ovanligt att kullen är så stor som sju.
De första tecken som man ser med blotta ögat är att bröstvårtorna sväller upp aningen och ändrar färg till rosa. Under slutet av andra veckan och ca tio dagar framåt är det många tikar som mår illa. De blir pjoskiga med maten och de kastar upp.
Den sista veckan under dräktigheten bör man hålla tiken under mer kontroll. En tik går dräktig 63 dygn men en viss förskjutning kan dock ske, eftersom tiken kanske blivit parad vid ett antal tillfällen. Efter en sådan parning som är fullt normal, kan man inte säga vilket dygn hon blev dräktig på.
En tik som är i dräktighetens slutfas vill oftast ha sin ägare tätt inpå sig, vi kan kalla det moraliskt stöd. Många gånger skall tiken ligga uppe på sin ägare, nära halsen och huvudet. Under denna tid börjar vulvan att bli svullen och mjuk. Tiken får oftast en klar slemmig flytning. Strax innan värkarbetet sätter igång blir tiken orolig och rastlös. Hon slutar att äta. Om man då tar temperaturen på henne så ser man att den sjunker med ca 2°. En normal temperatur ligger på 38-38,5°.
Under denna period som kallas förvärkar, mår tiken pyton och verkar frysa. Hon har obehag och många gånger ont och hon vill att hennes ägare skall hålla henne sällskap. Denna temperatursänkning är lätt att missa, men tar man febern en gång per timme så bör den kunna upptäckas. Denna sänkning skall inte förväxlas med den sänkning som ligger runt 1° och återkommer med ständigt mellanrum i och med att valparna vänder sig i tikens mage.
Valparna vill komma till världen När tiken har kommit till den fas att det är dags att föda så börjar hon bädda och bita sönder sitt liggunderlag. Beteendet är många gånger våldsamt och energiskt. Det går inte att jämföra med de vanliga bäddningsrutinerna. Det är förvisso inte alla tikar som bäddar intensivt, men dock de flesta. Agerandet hjälper tiken i sitt värkarbete så låt henne bädda. Tiken får ett glansigt uttryck i ögonen och kan stundom verka vara frånvarande. Ofta ser hon olycklig ut. Hon väljer att ligga med framsträckta framben och huvudet rakt fram Mellan dem, tätt tryckt mot underlaget. Ställningen intas ofta i husses eller mattes direkta närhet.
Då krystvärkarna sätter in ser man på tikens min att det gör ont. När hon är i det egentliga värkarbetet och kryst-värkarna satt in, fram till att en valp är född, bör inte längre tid förflyta än en timme, innan man kontaktar veterinär.
Det första som kommer är vattenblåsan. Denna skall man låta bli att ta sönder. Ju längre den är intakt desto bättre.
Är tiken förstföderska kan hon ta lång tid på sig och hon kan ha mycket ont. Som stöd kan ägaren smeka henne över huvudet och försiktigt över magen och korsryggen. Så minskar tiden mellan värkarna och snart kan man se att valpen börjar fylla ut ”påsen mellan vulva och ändtarm.
Oftast spricker vattenblåsan i detta skede eller strax innan. Då huvudet har passerat så brukar valpen komma snabbt på en eller två krystningar. Kommer valpen i sätesbjudning (med baken först) kan det ta längre tid och det är mer smärtsamt för tiken, men långt från ovanligt.
Den nyfödda valpen är väl förpackad i sega hinnor. Den är inte stor. En Jack Russell valp är ungefär 10-12 cm i kroppslängd och vikten i snitt, ligger runt 150-175 gram. Med varje valp kommer en moderkaka och det är bra om man kontrollerar att samtliga verkligen kommer ut. Brister förbindelsen och den stannar kvar i tiken så kommer den troligen med nästa valp. En kvarbliven efterbörd kan ställa till komplikationer för tiken.
Om man vet att det finns en hel eller en bit kvar, kan man be veterinären att de tiken något livmoder-sammandragande preparat, men detta är inte aktuellt förrän efter valpningen är avslutad. Man hjälper tiken att frilägga valpens huvud och hon börjar genast att slicka. Tiken som inte har haft valpar innan behöver ibland hjälp, i och med att hon inte vet vad som hänt.
Oftast tar dock de naturliga instinkterna över och tiken vet vad hon skall göra. Att låta tiken bita av navelsträngen och äta upp ”förpackningen” inklusive efterbörsen är upp till var och en att själv bestämma.
Låter man tiken själv ta hand om allt måste man dock övervaka så att man ser att hon sköter det hela på ett korrekt sätt.

Valpens första minuter

Den nyfödda valpen hanteras ofta mycket hårt av tiken. Hon slickar den fram och tillbaka så att den rullar runt, fyller lungorna med luft och börja skrika. Detta är bra om man inte själv som uppfödare väljer att torka och gnugga valpen torr och kontrollera att den inte har slem i halsen.
När man ändå har valpen i sin hand gör man En inspektion och försäkrar sig att den är frisk. Med lillfingret känner man efter så att den inte har gomspalt, man kontrollerar att alla tår finns och att den har en ändtarm. Naturligtvis ser man efter om det är en tik eller hanvalp. Många uppfödare skriver upp valpens födelsetid och vikt samt en kort notis om tecken.
För den som inte är van att ha valpar kan detta vara en god hjälp när man vill följa valpens utveckling. En frisk valp fördubblar sin vikt under första levnadsveckan. Tiken fortsätter den omilda behandlingen och valpen börjar kravla runt för att komma till en spene och få sitt första mål mat. Instinktivt hittar den vad den söker och börjar dia målmedvetet. Tiken slickar då valpen så att den första avföringen (kolostrum) kommer. Detta är en gummiliknande mörk massa och den måste ut annars fungerar inte mage och tarmar och valpen får ont. Valp nummer två kan komma tätt efter den första men det kan också ta upp till en timme innan den visar sig.
Så länge tiken verkar lugn och nöjd behöver man inte vara orolig. Låt tiken vila. Ge henne något svalt att dricka antingen vatten eller tunn välling med äggula och druvsocker. Förlossningen gör att hon förlorar mycket vätska och denna bör snarast ersättas.
Då hela förlossningen är över, ligger mor och valpar samlade. Tiken sköter om sina små och verkar vara mycket förnöjd.
Uppfödaren kan pusta ut!
Detta var mycket kortfattat om hur en ny generation kommer till världen.